Känns så himla jobbigt.

Jag har gått ner i vikt 4kg sedan slutet av Februari.

Varit duktigt att sluta med Läsk och sötsaker. Har börjat jobba 50% på mitt gamla jobb nu under Mars april och det fungerar bra. Har 50% aktivitet stöd som faktiskt knappt inte är något. Medecineringen med Ritalin för ADD funkar bra är mycket piggare. Sover bättre på nätterna.

Jag har börjat känna mycket mer känslor och dem gör mig rädd. Förut när jag var ledsen och arg skar jag mig när ångesten kom men jag låter bli.

MAten är de stora problemet jag har ingen matlust. Försöker äta regelbundet men det är svårt. Sista tiden har det blivit för mycket överätning och sedan har jag spytt. Är så rädd att jag skall börja om att ätstörningen skall ta över mitt liv. Jag äter inte sött utan mest mackor och Chips och dip. Egentligen är det inte ens gott. Min mage är upp och ner och blodtrycket åker berg o dalbana från alldeles för högt till rätt lågt. Jag vet att jag borde låta bli att köpa hem. Men det är svårt då jag har pengar köper jag. Värst är det när Barnen inte är här den veckan. När Barnen är här måste jag ha matrutiner. Jag är verkligen rädd att Bulemin skall styra mitt liv. Jag orkar inte , Jag vill inte ha det så. Man säger att man kan likna mat missbruk med en med alkhol problem. Jag har länge sett varningsklockorna ringa , för att jag måste fokusera så mycket på maten att få till matrutinen. Jag har verkligen haft min matklocka och då mår jag bra. Men nu när jag äntligen sett att jag gått ner i vikt så har det triggat att gå ner ännu mera , Jag lider av min övervikt. Visst jag vill inte vara anorextiskt som jag var 2003 då jag vägde runt 50kg ser på korten från den tiden med en ryssning i hela kroppen. Att gå tillbaka efter 5år till gamla jobbet har väckt en del minnen. När jag 2002 kom tillbaka efter mamma ledigheten och hade en liten putt mage och en eller flera fråga om jag skulle ha barn igen satte jag igång och rå banta. Även om detta varit i många år tidigare från och till. Så gick jag ner 30kg på ett halvår. Alla lögner som följde med jag rysser av skräck. Risken att gå ner till 50kg igen är inget jag vill. Jag väger 96kg och det är för mycket. Jag vill väga kring 70kg då skulle jag vara nöjd.

Jag har problem med mina fötter, leder och rygg och läkaren som jag varit hos har sagt att det beror på vikten. Jag hade även dessa krämpor då jag var smal. Jag går i terapi varje vecka hos en kvinna som är urgullig. Hon säger att jag måste använda mina verktyg för att få rätt sida på detta. Jag har ju fått bukt över Coca Cola drickandet. Men sista två veckorna har det blivit allt oftare att jag kräks efter jag ätit för det blivit lite för mycket. Mår illa konstant. Ritalinet är det inte för nu har jag ätit det så pass länge i 2½månad. Det var i början. Jag är så rädd att erkänna detta för mig själv att jag måste fokusera på maten att jag inte kan låta det vara , att jag måste planera för att det skall fungera. det som känns tungt är att jag tycker det är jobbigt för det är så mycket annat som jag vill vara duktig på och lägger den stora tygn punkten på. Jag vill Lyckas på jobbet vara duktig , Jag vill arragera mig i min sons Fotboll som tränare.

Jag känner så mycket mer känslor nu som jag förut kunde stänga av genom att arragera mig i föreningsliv, hjälpa andra och fly från mig själv. Min terapuft säger att jag måste börja tänka lite mer på mig själv och ta hand om mig. För att sedan kunna orka vara en bra mamma till mina barn. Försöker men det är svårt, När Barnen har sin pappa vecka har jag försökt att tänka på mig själv men det är så svårt för då när jag inte har dem kommer känslorna dem jag inte vill känna. Ångesten jag vill gråta men är så rädd att göra det , Så har det alltid varit. Går upp i allt annat bara för att slippa känna. Dövar ledsenheten med skitmat och kräks. Fy fan vad jag hatar detta. Jag har bestämmt mig att berätta för B (Terapuften) att detta händer har inte varit helt ärlig när det gäller detta. För jag skäms, Det har funkat så bra med jobb och andra saker har blivit lättare i mitt liv, Men ätstörningen skall inte få dominera mitt liv vill inte leva i lögner och under den totyren som det är jag skall inte låta det gå så långt den har redan förstört så mycket av mitt liv . Sedan 1990 så många år av tystnad innan jag vågade söka hjälp innan någon trodde mig (Jag fick hjälp först maj 2003).

Sedan 2005 då jag börja öka i vikt drastigt har jag kämpat med övervikt.

Men man får inte så mycket hjälp nu att gå ner i vikt och vad det beror på vet jag inte. Jag är glad att jag börjar sakta gå ner i vikt men ätstörningen lurar i bakgrunden.

7 års olycka. I natt skulle jag rota i badrumskåpet efter en tops. Hela luckan av glas och spegel lossnade och ramla i badkaret och gick i tusen bitar.

Inte för att jag är vidskeplig men idag har det verkligen inte varit en bra dag.

Min lilla Hamster Q hade blivit så mager. När jag skulle städa hennes bur la jag henne i transportboxen. På ett kick hade hon gnagt på plastlocket och tog sig ur. Min hund var inte sen att knipa henne. Tog inte många minuter. Var ute med sopporna 20 sekunder vände jag mig bort

snyft  

Känner att allt är en ända stor röra.

Trött på ikompetenda personer på Arbetsförmedlingen /Försäkringskassan.

Som inte kan ge mig vettiga svar.

Nu har det gått en månad sedan jag fick min Diagnos ADD.

Jag tycker själv att jag mår mycket bättre och fått mer ordning på mitt liv.

Nästan 3 veckor har jag ätit Ritalin Tycker medecinen har hjälpt mig. Men lite bibeverkningar som aptit löshet. Har ätit pillerna i snart 3 veckor.

Har gått ner 3Kg efter 2 veckor då jag kollade vågen.

Har Arbetstränat i 3 veckor på mitt gamla jobb. 12H/veckan det har gått förvånadsvärt bra. All heder till mina goa arbetskamrater som varit stötande och välkomnade. Trodde aldrig jag skulle kunna gå tillbaka dit.

Från Måndag blir jag utförsäkrad från Försäkringskassan.

Har varit med i ett projekt Faros som forsätter i 3 månader. Hade en praktikplats på ett Hund dagis och Hundsim. Men mina fötter pajade och kände att jag skulle ge min gamla arbetsplats en chans som montör. Under Februari månad har jag som sagt arbetsprövat där. Har gått bra.

Idag har jag varit på Arbetsförmedlingen skall vara inskriven i 3 månader på arbetsinduktion (eller va F*** de heter) Får 50% aktivitets ersättning. och 50% från min Arbetsgivare om jag nu kommer att klara jobba 50%. Har värsta ångesten vill öka bara med 4h till. Är rädd att kracha har ju inte jobbat på riktigt sedan Mars 2006. Dessutom är mitt blodtryck ur balans för högt undertryck.

Han på arbetsförmedlingen var jätte strulig har fått så många konstiga besked fram och tillbaka så jag blir tokig. Är orolig över ekonomin när jag nu måste bladannat köpa helt månadskort (För helt Pris) . Blir av med AFA försäkringen.

Pratade med personal på Jobbet för jag vill inte gå upp helt på engång men hon kunde inte svara på om det skulle gå bra med bara 16h/vecka delat på 4 dagar.

Jag förlorar 4h lön i veckan från företaget. Jag hoppas bara detta går att ordna det är inte värt min hälsa att öka för snabbt. De har min Läkare och Pyskolog påpekat för mig. Jag vill ju bara få allt att fungera men allt känns så jäkla ovisst.

De här nya reglerma är kass att jag inte kan söka om varaktig sjukersättning 50%.

förän 1 Juni-2011.

De måste ordna sig. Hoppas bara förtaget går med på mitt förslag annars vet jag inte hur det skall gå. Allt har kännt så bra, Började känna som jag höll på att få ett liv men nu känns det otryggt. Jag vet ju att företaget vill ha mig på 100% så snart som möjligt. Men ärlighetens namn kommer jag någonsin att klara det. Men det får man ju inte säga till dem. Varför skall allt vara så jäkla svårt. oroar mig ekonomin att få det gå i hop nu är ett Hel***et.

All den här inre stessen gör nog inte mitt blodtryck bättre , Måste börja lugna ner mig, Måste få igång mathållningen igen, Känner att ätstörningen har ett grep.

När får jag ett liv i lugn och ro?

Hur skall jag lyckas fokusera?

Ritalinet har verkligen hjälpt att fokusera bättre , jag har varit lugnare till sinnet.

Bara blodtrycket och aptiten blir bättre så jag kan forsätta att ha hjälp av den.

Allt de andra kan jag inte göra så mycket åt. Försöka ta en dag i taget.

Och hoppas på de bästa!

Gå med på

Jag har haft stor nytta av dem då jag gått på mycket Bio för de biljetter jag samlat ihop

Skall gå på Bio i kväll har 3 billjetter från Gratis bio. så nån film nästa vecka blir de med.

Sedan har jag inte långt kvar till yttligaren en biljett genom gratis bio gå med du med

Vill verkligen säga tack till alla inlägg jag fått om min nyupptäkta Diagnos ADD.

Känns skönt att veta att man inte är ensam. Tack till de två personer jag mailat med privatoch fått lite extra stöd i från.

Jag vet ju att jag är samma person precis som innan jag fick Diagnosen. Men jag har en viss oro över att mina barn skall ha ADHD eller nått. Specielt min son han kan få såna fruktansvärda vredes utbrott. Hans pappa och jag är skilda men hemma hos honom är han alltid så lugn och skötsam när han kommer hem till mig är han riktigt jobbig, Mitt ex säger att det är p.g.a mig att jag inte säger i från. Men jag försöker men han blir så arg och ibland kan han dra mig i håret och slå på mig.

Han fyller snart 10år. Men andra stunder är han Världens lilla gose pojke, hjälpsam och snäll.

Jag har fått reda på att jag har ADD.

Har under en månads tid gjort en utredning. Skall få mera detaljer på fredag om test resultaten. Känner mig lite klyven eftersom jag inte riktigt vet vad det innerbär. Jag kommer ju ändå vara samma Kajsa som jag varit i hela mitt 36åriga liv. Kanske jag får lite klarheter varför jag har mina svårigheter. Skulle vilja ha kontakt med andra som har denna diagnos.

Kan inte sova har alldeles för mycket tankar i mitt hjärnkontor just nu.

Jag har blivit helt galen i ett nytt spel. Howres sköta min egen häst är helt underbart.

Har alltid velat ha egna hästar. Men har man inte råd får man ha de på datorn i stället.